Select Page

En dag på jobbet i Sevilla, oktober 2018.

Resan till det här började redan 2005, när jag på min dåvarande arbetsplats upprepade gånger bad min chef att få jobba hemifrån på fredagar. När allt man behöver i sitt (jag vet; extremt privilegierade arbetssätt) är en laptop och uppkoppling blir också ett nytt sätt att leva möjligt. Året efter utökades den friheten till att även inkludera torsdagar. De senaste 10 åren har jag arbetat två dagar på kontor och tre hemifrån. Nu har min långsiktiga vision blivit verklighet. Under två månader har jag haft mitt kontor på flera olika ställen runt om i världen! Att bygga sin egen frihet utan att det negativt påverkar andra är ett absolut livsmål.

Att känna tvång att underkasta sig, anpassa sig till samhällets förlegade vardagsmönster, till de sociala och kulturella förväntningarna är ett slags förtryck. Det kan löna sig att kämpa för sin frihet och på så vis hitta sin egen väg. Känslan i ett tillstånd utan tvång – där uppstår kreativitet och en arbetsiver utan motstycke.

Vissa saker gynnas av chocker, de frodas och växer i tillstånd av instabilitet, oordning, slumpmässighet och älskar äventyr, risk och osäkerhet. Detta definierar det filosofiska begreppet antifragile, motsatsen till fragile. Det går bortom det motståndskraftiga och robusta. Något robust står emot chock men förblir det samma; antifragile utvecklas till det bättre. Denna egenskap är den bakomliggande faktorn för civilsationers uppkomst – och för vår egna existens på planeten.

När det bästa bara är att fortsätta som vanligt är man fragile. Företag med ovanligt hög förändringsförmåga för sin bransch är antifragile och har därmed bättre förutsättningar att klara en skakig marknad och till och med växa under instabila, osäkra omständigheter.

Antifragile – things that gain from disorder. (Nassim Nicholas Taleb).

Existentialismen som filosofiskt begrepp utgår från att människan är en aktiv skapare av sitt eget livsprojekt, sin egen moral och sin egen mening med livet. För filosofen Jean-Paul Sartre är människan dömd till frihet. Vi tvingas aldrig till något och våra liv är inte mer än de val vi gör. I och med detta avskaffas också tron på en högre makt och kan leda till dilemmat att inget spelar någon roll. Ångesten som uppstår i känslan av meningslöshet skapar insikten att livet är ett projekt som individen själv måste vara ledare för. Ångesten är därför ett temporärt verktyg för att bli medveten om den frihet som livet egentligen innebär.

Så reducerar vi oss själva till slavar under illusionen om rutinerna och bekvämligheten – under en inbillad känsla av trygghet? Har vi bara slösat bort vår tid på ständiga upprepningar? I värsta fall får vi kanske inte svaret förrän den dagen allt kastas omkull, vrängs ut och in – hur agerar vi då, hur tar vi vara på erfarenheten och växer med den istället för att kämpa emot den. Under tiden tror jag vi gör rätt i att skapa oss lite oordning och utsätta oss för välkalkylerade risker, på andra sidan finner man nog oftast att fördelarna överväger nackdelarna.

Stoicismen, med bland andra filosofen Lucius Seneca, säger:
”We are not given a short life but we make it short, and we are not Ill-supplied but wasteful of it.”

Att göra saker så som vi alltid gjort dem kommer att leda till att vi lätt blir störda av förändringar. Att bara agera utifrån invanda rutiner betyder att man slutat reflektera och tanklöst glider genom livet. Du är inte i kontroll. Genom att ständigt öva på att bryta vanor och ta oss ur den där bekvämlighetszonen återfinner man kontrollen, blir mer rationell och minimerar framtida lidanden som kan uppstå orsakad av oförutsedda förändringar.

Några nya och gamla idéer att ha med sig; inte bara i sin personliga utveckling, utan också genom sin karriär och i sitt företagande.